serendipity me

jag vet vad jag håller på med.....tror jag

men det blir liksom bara så, att jag planerar att börja med nåt som jag aldrig avslutar. Kanske på grund av att jag inte hade planerat det alls.
MASTERPLAN är vad jag behöver.
Jag orkar inte längre gå runt här hemma (ja, för vart annars skulle jag gå?) och hitta saker, som påminner om nåt och nåt annat. Något som jag skulle ha "gjort".

EXEMPEL 1 (& nu blottar jag verkligen mig själv)
jag samlade färgpennor och kritor, massvis, för att jag skulle börja måla och rita och sånt. Ja, för skojs skull. Men inte blev det av. Nu ligger de mest i vägen för allt annat jag stoppar undan här och där, för att jag ska "göra det när jag har tid".
Hur patetiskt får man vara? (svara INTE) för jag kan svara själv; väldigt. Man kan vara väldigt patetiskt.
EXEMPEL 2
jag hittade en klänning jag tydligen planerat på att omvandla till en skjol, ja om inte det kan inte jag finna någon förklaring till nålarna som stack ut från den. Seriöst, jag kan inte sy, alls. Så vad tänkte jag på? (den frågan får någon gärna svara på)
EXEMPEL 3
jag har köpt garn.......ingen.kommentar.
EXEMPEL 4
jag har köpt böcker
EXEMPEL 5
jag skriver ner massa recept, på bakverk och dylikt som jag-rätt gissat- aldrig ger mig på.
EXEMPEL 6
jag skriver listor, som denna och fler, på saker jag vill göra och saker som jag måste göra (sånt som jag verkligen måste göra då inte "måste" måste utan måste på riktigt)

Så jag ska nu lova mig själv, för ingen annan bry sig, om att ta tag. För en gångs skull och göra allt jag en gång började med i alla fall och se vart jag hamnar.
Jag menar, jag brukar själv säga att "även dumma ideér verkar bra vid någon tidpunkt"
så varför skulle mina vara ett undantag?

---

jag säger aldrig att jag hatar, jag tycker inte att man ska säga det.
men jag hatar verkligen att lova saker, och det säger mycket!