akutmottagningen sick(et)skämt?
eller är det kanske bara jag?
Föreställ dig en akutmottagning. Hur ser den ut? Var du tvungen att ta en nummerlapp, sitta vänta med massa andra stackare och lyssna på kass radio?
Jag hade alltid trott att akutmottagningen var en trygg plats, där du blev omhändetagen så fort du kom dit. Att läkare stod och väntade på dig i vita rockar, redao att fixa till problemet, vad det än var. Att de hade specialister och att du kunde känna dig säker så fort du kom innan för dörren...
Men så var det tydligen inte. Nej, ta en nummerlapp och sitt och vänta. Med andra akuta fall. För varför går man dit om det inte är akut? Det heter ju akutmottagningen. De såg inte ut att skynda sig, saktare än vad gräset växer går "kön" framåt. För framåt går den ändå. Tills du får gå till en annan kö för att vänta lite till. Det spelar tydligen heller ingen roll om du kräks, blöder vid ena ögat (vilket en liten stackars unge gjorde) eller säger att du har ont i hjärtat (stackars tant!) Du får vänta tills ditt nummer kommer upp. Och sakta går det!
Jag har aldrig varit så frustrerad, så arg och så orolig samtidigt. Det sjönk inte in, jag kunde inte acceptera det. Hit kommer inte bara skatt pengar, det bryr jag mig inte om. Men hit kommer patienter. Människor med akuta fall. För det heter akutmottagning! Och när jag kollade omkring mig såg inte folk ut att vara i mindre behov av akut hjälp än oss.
När ditt nummer väl plingar får du vara snabb, för du har ungefär 10 sek på dig att ta dig fram dit, utan hänsyn till att du inte kan ta dig fram så fort plingar de förbi ditt nummer. Men fram till "receptionen" kom vi.
Där blev det inte bättre, "ni får sitta och vänta" wtf tänkte jag "hur långt tid tar det då?!" "det kan ta en liten stund"
Denna väntsal var varken bekväm eller sympatisk. Radio, och en stor platt TV som visade trav. Helt allvarligt.
En liten stund var en halvtimme! En halvtimme! Det funkar ju också bra, att istället för att sköta om dig, får du vänta bort dina besvär. Det funkade, klart det funkade!!!! utslag kan försvinna inom en halvtimme och då har du inget att visa dem. Men det gjorde inget, för när det väl var dags blev vi skickade någon annan stans. Gick vi dit? Nej, för att "de kanske kan hjälpa er idag, sen får ni gå till sjukhuset där ni bor" Väntade vi mer än en timme på att få höra det? jag tror inte ens wtf räcker för att beskriva vad jag kände.
Jag bet på naglarna! Jag bet på mina naglar! När gör jag någonsin det? Så orolig, arg och frustrerad var jag.
OK, ok. Vissa klarar såna situationer bättre än mig, men jag tänker inte ta tillbaka vad jag tycker!
Föreställ dig en akutmottagning. Hur ser den ut? Var du tvungen att ta en nummerlapp, sitta vänta med massa andra stackare och lyssna på kass radio?
Jag hade alltid trott att akutmottagningen var en trygg plats, där du blev omhändetagen så fort du kom dit. Att läkare stod och väntade på dig i vita rockar, redao att fixa till problemet, vad det än var. Att de hade specialister och att du kunde känna dig säker så fort du kom innan för dörren...
Men så var det tydligen inte. Nej, ta en nummerlapp och sitt och vänta. Med andra akuta fall. För varför går man dit om det inte är akut? Det heter ju akutmottagningen. De såg inte ut att skynda sig, saktare än vad gräset växer går "kön" framåt. För framåt går den ändå. Tills du får gå till en annan kö för att vänta lite till. Det spelar tydligen heller ingen roll om du kräks, blöder vid ena ögat (vilket en liten stackars unge gjorde) eller säger att du har ont i hjärtat (stackars tant!) Du får vänta tills ditt nummer kommer upp. Och sakta går det!
Jag har aldrig varit så frustrerad, så arg och så orolig samtidigt. Det sjönk inte in, jag kunde inte acceptera det. Hit kommer inte bara skatt pengar, det bryr jag mig inte om. Men hit kommer patienter. Människor med akuta fall. För det heter akutmottagning! Och när jag kollade omkring mig såg inte folk ut att vara i mindre behov av akut hjälp än oss.
När ditt nummer väl plingar får du vara snabb, för du har ungefär 10 sek på dig att ta dig fram dit, utan hänsyn till att du inte kan ta dig fram så fort plingar de förbi ditt nummer. Men fram till "receptionen" kom vi.
Där blev det inte bättre, "ni får sitta och vänta" wtf tänkte jag "hur långt tid tar det då?!" "det kan ta en liten stund"
Denna väntsal var varken bekväm eller sympatisk. Radio, och en stor platt TV som visade trav. Helt allvarligt.
En liten stund var en halvtimme! En halvtimme! Det funkar ju också bra, att istället för att sköta om dig, får du vänta bort dina besvär. Det funkade, klart det funkade!!!! utslag kan försvinna inom en halvtimme och då har du inget att visa dem. Men det gjorde inget, för när det väl var dags blev vi skickade någon annan stans. Gick vi dit? Nej, för att "de kanske kan hjälpa er idag, sen får ni gå till sjukhuset där ni bor" Väntade vi mer än en timme på att få höra det? jag tror inte ens wtf räcker för att beskriva vad jag kände.
Jag bet på naglarna! Jag bet på mina naglar! När gör jag någonsin det? Så orolig, arg och frustrerad var jag.
OK, ok. Vissa klarar såna situationer bättre än mig, men jag tänker inte ta tillbaka vad jag tycker!
Kommentarer
Postat av: steff
I know how u feel liilow, hospital waiting = worst day ur gonna have!!! Once I had to wait for 5 hours.:-[
Trackback
