panik-effekten, vad gör du då?
Det är ett känsligt ämne, säger vi
Säg att du ser någon svimma, eller falla ihop på stationen. Ok, nej. För att dra mindre exempel; någon gråter, råkar ramla, slår i sig. Ok, det kanske inte var världens bästa exempel men skit samma. Min poäng (om jag nu ska ha någon) är att du ser något hända någon, som kräver mer än skadeglädje. Men tänk på att du vet att personen kommer må bra, klara sig och leva!
Så, igen, hon svimmde (tror jag) på stationen, föll ihop på snön. Jag blev rädd, visst blev jag. Och orolig. Men hon hade två andra äldre vid henne, varav en kanske var en släkting om inte båda. Och hon fick hjälp och lever nog (förhoppningsvis) nu också.
Om jag hade varit den jag var, kanske bara, några månader sen, hade jag nog inte kunnat låta bli att oroa mig och tänka på henne. Men nu är jag den jag är idag (människor förändras varje dag, faktiskt) och min reaktion skrämde till och med mig själv...
För bortom syn och hörhåll börjar jag skratta, och tänker på världens mest korkade (och en av de roligaste) saker! Jag kom knappt upp för trapporna, inte bara pga otroligt dålig kondition, men det är svårt att skratta och andras samtidigt, liksom.
För vad gör man egentligen? vissa kan bli riktigt skakade när det händer något, kanske till och med något litet. Medan andra som inte heller vet vad de ska göra istället börjar skratta, utan att mena något illa....jag menade inget illa alls.
It's 4 days till the 8th of February! After those 4 days it's been month! I'm counting!!!!
Säg att du ser någon svimma, eller falla ihop på stationen. Ok, nej. För att dra mindre exempel; någon gråter, råkar ramla, slår i sig. Ok, det kanske inte var världens bästa exempel men skit samma. Min poäng (om jag nu ska ha någon) är att du ser något hända någon, som kräver mer än skadeglädje. Men tänk på att du vet att personen kommer må bra, klara sig och leva!
Så, igen, hon svimmde (tror jag) på stationen, föll ihop på snön. Jag blev rädd, visst blev jag. Och orolig. Men hon hade två andra äldre vid henne, varav en kanske var en släkting om inte båda. Och hon fick hjälp och lever nog (förhoppningsvis) nu också.
Om jag hade varit den jag var, kanske bara, några månader sen, hade jag nog inte kunnat låta bli att oroa mig och tänka på henne. Men nu är jag den jag är idag (människor förändras varje dag, faktiskt) och min reaktion skrämde till och med mig själv...
För bortom syn och hörhåll börjar jag skratta, och tänker på världens mest korkade (och en av de roligaste) saker! Jag kom knappt upp för trapporna, inte bara pga otroligt dålig kondition, men det är svårt att skratta och andras samtidigt, liksom.
För vad gör man egentligen? vissa kan bli riktigt skakade när det händer något, kanske till och med något litet. Medan andra som inte heller vet vad de ska göra istället börjar skratta, utan att mena något illa....jag menade inget illa alls.
It's 4 days till the 8th of February! After those 4 days it's been month! I'm counting!!!!
Kommentarer
Trackback
