du får passa tider, även om du behöver HJÄLP
Kalla det vad du vill
Eftersom jag inte alls har lust med någon introduktion så kör jag rak på sak:
När jag var yngre, eller rättare sagt i min förra skola (eftersom jag bara gått på två) så minns jag att det var en grej som störde mig fruktansvärt och som jag än idag inte kan förstå. Det var säkert fler som hade lagt märke till samma sak, men jag tror vi har olika sätt att få ut vår aggression. Vissa utvecklas, går vidare och blomstrar medans andra ja...inget alls.
Det jag minns (om jag nu ska återgå till det jag försöker säga och anledningen till att jag ens skriver nu) var att sjuksköterskan och kuratorn endast var tillgängliga vissa dagar och vissa tider. Dem själva såg det som sitt jobb, säkert, och dem var väl på fler skolor samtidigt, men det tyckte jag alltid var det värsta. Att dem inte alltid var där och inte ens hela dagar!!
För mig betyder det att man, som människa och värdefull individ, inte fick lov att vara sjuk eller skada sig i tid och otid, nej det måste följa rutin, passa tider, det måste passa med DERAS schema. Hur vågar du råka slå dig en onsdag när hon bara är här på torsdagar? Va? Hur vågar du?
Det var hemskt, det ÄR hemskt. Hur vi ibland blir behandlade i detta samhälle, detta demokratiska, jämställda välfärdsamhälle. Vi, människorna som gör samhället, vi knuffas hit och dit som boskap och tvingas vara "Lydiga Medborgare" i utbyte mot........................................................................exakt! I utbyte mot vad? Va? Vad?
Kanske för att jag precis avslutat Djurens Gård eller för att bröllopsyran ännu inte har lagt sig, men jag känner mig rebellisk, upprorisk. Men inte utan orsak.
Försök du boka tid hos en läkare åt din egen mor, en mor du uppskattar, värdesätter och bryr dig mest om framför allt annat här på jorden. Och sen vänta, stå i kö och vänta, tills någon ringer tillbaka bara för att tala om det du redan visste. Hon kan inte få en tid, hon kan inte vård, hon kan inte få hjälp, den hjälp hon behöver och den hjälp som du VET hon förtjänar. Nej, du får glömma detta, hon får inte vara sjuk nu, det passar inte. För läkarna har tagit semester...
Komiskt ändå. För jag borde vara van. Vi tränas ju redan som barn att sjuksköterskan endast är tillgänglig vissa dagar, vissa tider, eller hur? Som om vi förbereds på "det riktiga livet". Alltså att vi inte kan förvänta oss mer än det som erbjuds. Men bara för att det är på ett visst sätt behöver det inte betyda att det är rätt.
Eftersom jag inte alls har lust med någon introduktion så kör jag rak på sak:
När jag var yngre, eller rättare sagt i min förra skola (eftersom jag bara gått på två) så minns jag att det var en grej som störde mig fruktansvärt och som jag än idag inte kan förstå. Det var säkert fler som hade lagt märke till samma sak, men jag tror vi har olika sätt att få ut vår aggression. Vissa utvecklas, går vidare och blomstrar medans andra ja...inget alls.
Det jag minns (om jag nu ska återgå till det jag försöker säga och anledningen till att jag ens skriver nu) var att sjuksköterskan och kuratorn endast var tillgängliga vissa dagar och vissa tider. Dem själva såg det som sitt jobb, säkert, och dem var väl på fler skolor samtidigt, men det tyckte jag alltid var det värsta. Att dem inte alltid var där och inte ens hela dagar!!
För mig betyder det att man, som människa och värdefull individ, inte fick lov att vara sjuk eller skada sig i tid och otid, nej det måste följa rutin, passa tider, det måste passa med DERAS schema. Hur vågar du råka slå dig en onsdag när hon bara är här på torsdagar? Va? Hur vågar du?
Det var hemskt, det ÄR hemskt. Hur vi ibland blir behandlade i detta samhälle, detta demokratiska, jämställda välfärdsamhälle. Vi, människorna som gör samhället, vi knuffas hit och dit som boskap och tvingas vara "Lydiga Medborgare" i utbyte mot........................................................................exakt! I utbyte mot vad? Va? Vad?
Kanske för att jag precis avslutat Djurens Gård eller för att bröllopsyran ännu inte har lagt sig, men jag känner mig rebellisk, upprorisk. Men inte utan orsak.
Försök du boka tid hos en läkare åt din egen mor, en mor du uppskattar, värdesätter och bryr dig mest om framför allt annat här på jorden. Och sen vänta, stå i kö och vänta, tills någon ringer tillbaka bara för att tala om det du redan visste. Hon kan inte få en tid, hon kan inte vård, hon kan inte få hjälp, den hjälp hon behöver och den hjälp som du VET hon förtjänar. Nej, du får glömma detta, hon får inte vara sjuk nu, det passar inte. För läkarna har tagit semester...
Komiskt ändå. För jag borde vara van. Vi tränas ju redan som barn att sjuksköterskan endast är tillgänglig vissa dagar, vissa tider, eller hur? Som om vi förbereds på "det riktiga livet". Alltså att vi inte kan förvänta oss mer än det som erbjuds. Men bara för att det är på ett visst sätt behöver det inte betyda att det är rätt.
Kommentarer
Trackback
