serendipity me

var eller är?

Ska man säga är död eller dog? Jag säger dog, döden är inte ett adjektiv i min ordbok.
Hursomhelst så tror inte jag att det finns mycket som jag kan skriva om döden som inte redan har sagts. Faktiskt.
Men jag tror det är chocken och föreställningen om hur personen, i sin fysiska form, inte längre finns kvar som är det svåraste. Ju tidigare man accepterar det desto lättare är det, men det är svårt att vara logisk och rationell när sorgen är överväldigande. Borta? För alltid? Beror på hur man ser det, anser jag. Det som jag har funderat på de senaste veckorna är det vad man lämnar efter sig. Jag vill dö, gå bort, eller vad man vill säga, nöjd med mig själv, utan ångest. Då menar jag inte att jag vill ha gjort en massa saker och rest hit och dit, nej, jag menar ha ett rent samvete. Det ska inte behöva vara svårt. Det är det som livets kamp handlar om.

Jag vill dö med ett gott samvete, ett lyckligt hjärta och en orubblig övertygelse om min själs existens och syfte.





För att du har varit en stark och modig person, för allt du varit med om och tagit dig genom, för din visdom som förs vidare genom alla som varit inblandade i ditt liv, för dig.
Rest in peace