AAARRRGHHH KNEEL DORIAN KNEEL!!!!!!



Det roliga i scenen börjar ca 5:10. Då Dorian drar bort duken från bilden.
Det roliga är Basils reaktion!!!!!!!


Egentligen är scenen i boken väldigt allvarlig!



AAARRRGHHH KNEEL DORIAN KNEEL!!!!!!

Det ser ut som om Dorian ska hugga honom i ögat!
HAHAHAHAHAHHAHHAAHAHHA

xD


skrattar fortfarnde

slota!

alltså sluta!- med finsk brytning

Jag gillar inte människor som klagar på sånt som de inte borde klaga på. Gillar inte. Gillar inte!
Så ibland gillar inte jag mig själv, också, men jag försöker. Försöker lägga av. Har blivit mycket bättre, faktiskt. Alla kan förbättras, finns alltid plats för förbättring!

Men sen så finns det ju vissa människor som inte ens försöker. Som inte ens försöker lägga av, lägga ner, titta bort eller göra något åt det. Istället så klagar dem, högt. Klagar. Gnäller. Uttrycker sitt missnöje!

Jo, jag har exempel, och råd:

Klaga inte på ditt jobb om du vet  att du egentligen inte är i behov av ett!
Kaga inte på ditt hår, här vill jag inte ens säga mer!
Klaga inte på vädret som om vädret kommer lyssna på dig och förändras!
Klaga inte på attt någon aldrig lyssnar om du aldrig har försökt bli hörd!

Så jag orkar intemer. Nästa gång du klagar på något du inte borde klaga på, framför mig, kommer du höra min predikan!



måndag, måndag, måndag!
<3

I shall not pass, you!

men vissa verkar tro det

Scenario:
Jag går, i min takt, och när jag säger min takt menar jag ungefär.....saktare än vad som skulle anses sakta. Och det kanske går någon framför mig, som går, ja låt oss säga, lagom sakta?
Här, just här börjar dilemmat, eller ja, det jag vill komma fram till i alla fall.
För vissa, när man närmar sig bakifrån........ok, det lät inte bra, "vissa när man närmar sig bakifrån" wtf? BÖJER SIG FRAMÅT?? Nej, nu måste jag lägga av.slutar.nu!

(jag börjar om helt enkelt)

När vissa ser att man går bakom dem, och de går lite sakta, så saktar de in och inväntar en omkörning av något slag. Men om jag inte tänker gå om personen då? Ja, då är det pinsamt. För då går jag sådär "för nära". varken går förbi eller stannar helt bakom och det ser ut som om vi går tillsammans (inte för att jag har något emot det, men har hört att vissa undviker främligar, varför vet jag ej). Så det uppstår en ganska obekväm situation där personen verkar vilja att jag ska gå förbi, eftersom den har saktat in redan, och jag inte kan gå förbi pga att personens takt FORTFARANDE är för snabb, för mig i alla fall.
Det värsta är ju äldre, som går sakta av rent naturliga själ, då måste jag antingen gå ännu saktare för att undvika hela "gå före eller ej" situationen, eller så måste jag faktiskt gå snabbare för att kunna gå om dem! Och det innebär att jag måste anstränga mig mer än jag egentligen vill just då. Och det innebär att jag blir trött! Och kanske får håll! Kollapsar av utmattning? Får ont i fötterna!

Så, vad jag vill säga är väl att folk borde kunna gå vid andra folk utan att det ska vara så konstigt!!!!

suck......



roligare nyheter; hittade en av böckerna som står på min läslista, ja rätt gissat = vild helg?!?!?!?! woot, woot!

panik-effekten, vad gör du då?

Det är ett känsligt ämne, säger vi

Säg att du ser någon svimma, eller falla ihop på stationen. Ok, nej. För att dra mindre exempel; någon gråter, råkar ramla, slår i sig. Ok, det kanske inte var världens bästa exempel men skit samma. Min poäng (om jag nu ska ha någon) är att du ser något hända någon, som kräver mer än skadeglädje. Men tänk på att du vet att personen kommer må bra, klara sig och leva!
Så, igen, hon svimmde (tror jag) på stationen, föll ihop på snön. Jag blev rädd, visst blev jag. Och orolig. Men hon hade två andra äldre vid henne, varav en kanske var en släkting om inte båda. Och hon fick hjälp och lever nog (förhoppningsvis) nu också.

Om jag hade varit den jag var, kanske bara, några månader sen, hade jag nog inte kunnat låta bli att oroa mig och tänka på henne. Men nu är jag den jag är idag (människor förändras varje dag, faktiskt) och min reaktion skrämde till och med mig själv...
För bortom syn och hörhåll börjar jag skratta, och tänker på världens mest korkade (och en av de roligaste) saker! Jag kom knappt upp för trapporna, inte bara pga otroligt dålig kondition, men det är svårt att skratta och andras samtidigt, liksom.



För vad gör man egentligen? vissa kan bli riktigt skakade när det händer något, kanske till och med något litet. Medan andra som inte heller vet vad de ska göra istället börjar skratta, utan att mena något illa....jag menade inget illa alls.


It's 4 days till the 8th of February! After those 4 days it's been month! I'm counting!!!!

One missed call (eller fler egentligen)

nej, inte skräckfilmen

Men det kan ju utvecklas till en?

Fast visst är det jobbigt? Inte bara när man själv missar ett samtal, det är förskräckligt! Men när man själv försöker ringa och aldrig får något svar. Det är jobbigt. Välidgt jobigt. Jag vet inte vad jag ska göra nu ...
fortsätta ringa eller sluta ringa?
Fast det jobbigaste är ju sen efteråt, när man väl fått tag på personen och ska förklara att man har försökt nå den och varför UTAN att verka för desperat och man hör personen "jaha....mm...ok". WtF? Lite mer sympati tack! Jag har varit fastklistrad vid telefonen 4 timmar för din skull! Fast egentligen inte, men ändå! Och jag är rätt säker på att, om du inte bor i någon grotta och har lite mer modern teknik, så VET du att jag har ringt, fler gånger!
Som sagt, jobbigt.

För att muntra upp mig själv;


Vem har inte misstänkt på det? Just det, ingen! :P


...

RSS 2.0