"aha" eller "mmm"
Jag slutar inte att förvåna mig själv.
Nu under mina "praktik / volontär veckor" så har jag försökt, verkligen försökt, att bryta ur mitt jag-vågar-inte-säga-nåt-så-jag-är-hellre-tyst skal. Om vi nu ska kalla det något.
Men det funkar inte, för det kan komma in någon i butiken, eller så pratar jag med någon medarbetare (hur coolt låter inte det? trots att vi alla är volontärer, medarbetare..) och när jag säger pratar så står jag för det mesta och lyssnar.
Så vidare till mitt dilemma nu, eller problem egentligen.
Konversationen kan vara intressant, eller inte intressant alls, och ändå finner jag inga ord, jag som alltid brukar ha något att säga. Även om det inte är något vettigt, så har jag något att säga, något att yttra, bara för att få vara med liksom. Men det blir ändå så...
-Och sen gjorde vi såhär.....och då kom....sen gick jag......det var jätte kul.
-Aha.
-Men du vet att....man gjorde ju så förr.....sen kunde jag inte....så det blev så till sist.
-Mmm
-Alla kan ju inte göra så...och trädgården....vi flyttade......barnbarn..
-Aha
Ser ni? Jag kan bara försetälla mig vad hon tänkte
"vafan är detta? har hon inget mer att säga än mmm och aha, vafan mina tapeter är mer underhållande än den här....."
Och jag vet det, men ändå går det liksom inte, jag måste trycka ut orden och då känns det inte bra. Men jag jobbar på det, faktiskt, jag gör det, sakta men säkert. Otroligt sakta.
Nu under mina "praktik / volontär veckor" så har jag försökt, verkligen försökt, att bryta ur mitt jag-vågar-inte-säga-nåt-så-jag-är-hellre-tyst skal. Om vi nu ska kalla det något.
Men det funkar inte, för det kan komma in någon i butiken, eller så pratar jag med någon medarbetare (hur coolt låter inte det? trots att vi alla är volontärer, medarbetare..) och när jag säger pratar så står jag för det mesta och lyssnar.
Så vidare till mitt dilemma nu, eller problem egentligen.
Konversationen kan vara intressant, eller inte intressant alls, och ändå finner jag inga ord, jag som alltid brukar ha något att säga. Även om det inte är något vettigt, så har jag något att säga, något att yttra, bara för att få vara med liksom. Men det blir ändå så...
-Och sen gjorde vi såhär.....och då kom....sen gick jag......det var jätte kul.
-Aha.
-Men du vet att....man gjorde ju så förr.....sen kunde jag inte....så det blev så till sist.
-Mmm
-Alla kan ju inte göra så...och trädgården....vi flyttade......barnbarn..
-Aha
Ser ni? Jag kan bara försetälla mig vad hon tänkte
"vafan är detta? har hon inget mer att säga än mmm och aha, vafan mina tapeter är mer underhållande än den här....."
Och jag vet det, men ändå går det liksom inte, jag måste trycka ut orden och då känns det inte bra. Men jag jobbar på det, faktiskt, jag gör det, sakta men säkert. Otroligt sakta.
sommar tristess?
inte än
Jag bakar, jag läser, jag lär mig, jag ler. Jag njuter av dagen i ödmjukhet och tar varje när den kommer.
Jag har sällan tråkigt, jag är oftast tyst, jag uppskattar och tårar av glädjen.
Jag andas, jag ser och hör, jag lever.
Jag bakar, jag läser, jag lär mig, jag ler. Jag njuter av dagen i ödmjukhet och tar varje när den kommer.
Jag har sällan tråkigt, jag är oftast tyst, jag uppskattar och tårar av glädjen.
Jag andas, jag ser och hör, jag lever.
inte förväntat? nej, inte av mig heller faktiskt.
sexy commercial fail
My mum however never fails
So my mum was watching TV the other day, and I was keeping her company, reading, in the living room.
After a few minutes it's time for a commercial break, now I'm not much for commercials on TV, but when watching them with my mum, or anyone else from my family for that matter, it's always funnier than it's supposed to be.
So on comes an ice cream commercial. And how easy is it to sell ice cream on TV these days? So to make it more attractive and sexy they have a woman dressed in a red dress present it. At first, the woman stares at it, almost as if she is wating for an invitation, then she strokes her finger around the edges and puts her finger into her mouth (insert pornography here)
and in the next shot she is enjoying the same ice cream on the sofa, only this time with a spoon.
And I get it, oh you know I get it ;)
And so my, always awesome and lovely, mum goes "ah, why did'nt she just get a spoon from the beginning!?!?" and she was right, as always, she was so right, and so hilarious. Cos we never think about it, I mean I understood the sexy (and impossible) hidden message in the commercial "get the ice cream and get a girl like this" or if you are a woman "this ice cream will make you hella sexy, speacially if you eat it with your fingers" but my mum just STUPID.
So my mum was watching TV the other day, and I was keeping her company, reading, in the living room.
After a few minutes it's time for a commercial break, now I'm not much for commercials on TV, but when watching them with my mum, or anyone else from my family for that matter, it's always funnier than it's supposed to be.
So on comes an ice cream commercial. And how easy is it to sell ice cream on TV these days? So to make it more attractive and sexy they have a woman dressed in a red dress present it. At first, the woman stares at it, almost as if she is wating for an invitation, then she strokes her finger around the edges and puts her finger into her mouth (insert pornography here)
and in the next shot she is enjoying the same ice cream on the sofa, only this time with a spoon.
And I get it, oh you know I get it ;)
And so my, always awesome and lovely, mum goes "ah, why did'nt she just get a spoon from the beginning!?!?" and she was right, as always, she was so right, and so hilarious. Cos we never think about it, I mean I understood the sexy (and impossible) hidden message in the commercial "get the ice cream and get a girl like this" or if you are a woman "this ice cream will make you hella sexy, speacially if you eat it with your fingers" but my mum just STUPID.
Scarface eller Ett öga rött?
Inte filmerna, jag har inte sett någon av dem.
Just av denna anledning ser jag till att hålla mina naglar korta, och tur det!
Nu till varför inläggets titel består av två filmtitlar.
Scarface- Jag vaknar med ett sår på ena ögat, alltså ett litet sår visst men det känns verkligen, det känns. Och jag kan int klia mitt öga nu, för såret är i vägen.
Ett öga rött- För just samma öga som såret sitter på har tendensen att få utbrott iblan, kanske är det utttråkat eller har sett min spegelbild i spegeln en gång för mycket, men då och då så blir det rött, rött, och kliar. Och nu är ju problemet att jag inte kan klia det, pga såret.
Men grejen är, jag är inte så fruktansvärt ledsen över det hela, jag menar, ett sår brukar oftast utvecklas till ett ärr, och enligt min uppfattning är ärr riktigt häftiga. Ofast, ibland. Och jag hoppas att mitt sår ska bli ett coolt ärr. Hur coolt är det inte om någon skulle fråga....
-Men hjälp! Hur fick du det ärret?
(och jag svarar lite nonchalant) - vilket menar du?
- Det på ena ögat, det lilla men ÅH så coola ärret.
-Aha, pfft, det är inget, tog en liten smäll bara, tja, vad gör man inte för att skydda sina egna?
-Vad menar du? Var det ett gängbråk eller något?
-Skulle inte kalla det gäng, det var mer som en....folkmassa....typ. Men det lugnt (och sen skulle jag sagt något som alla säger i såna situationer)
du skulle sett hur den andra såg ut.
Men hursomhelst, hoppas att såret blir ett coolt ärr och jag hoppas att alla ( en person kanske?) som läser detta njuter, riktigt njuter, av värmen, då gör någon av oss det i alla fall!
Just av denna anledning ser jag till att hålla mina naglar korta, och tur det!
Nu till varför inläggets titel består av två filmtitlar.
Scarface- Jag vaknar med ett sår på ena ögat, alltså ett litet sår visst men det känns verkligen, det känns. Och jag kan int klia mitt öga nu, för såret är i vägen.
Ett öga rött- För just samma öga som såret sitter på har tendensen att få utbrott iblan, kanske är det utttråkat eller har sett min spegelbild i spegeln en gång för mycket, men då och då så blir det rött, rött, och kliar. Och nu är ju problemet att jag inte kan klia det, pga såret.
Men grejen är, jag är inte så fruktansvärt ledsen över det hela, jag menar, ett sår brukar oftast utvecklas till ett ärr, och enligt min uppfattning är ärr riktigt häftiga. Ofast, ibland. Och jag hoppas att mitt sår ska bli ett coolt ärr. Hur coolt är det inte om någon skulle fråga....
-Men hjälp! Hur fick du det ärret?
(och jag svarar lite nonchalant) - vilket menar du?
- Det på ena ögat, det lilla men ÅH så coola ärret.
-Aha, pfft, det är inget, tog en liten smäll bara, tja, vad gör man inte för att skydda sina egna?
-Vad menar du? Var det ett gängbråk eller något?
-Skulle inte kalla det gäng, det var mer som en....folkmassa....typ. Men det lugnt (och sen skulle jag sagt något som alla säger i såna situationer)
du skulle sett hur den andra såg ut.
Men hursomhelst, hoppas att såret blir ett coolt ärr och jag hoppas att alla ( en person kanske?) som läser detta njuter, riktigt njuter, av värmen, då gör någon av oss det i alla fall!
sunny side down
Hur ska jag börja utan att skriva ordet jag i början?
Det är sommar nu och solen skiner. (aha sådär) Solen skiner verkligen, ibland kanske för mycket. I alla fall om man frågar mig, inte för att någon har frågat mig vad jag tycker, inte för att någon någonsin frågar mig (jag har inga vänner...) men men.
Vissa dagar har det varit riktigt varmt, alltså riktigt jag-tror-jag-håller-på-att-smälta-varmt och just dessa dagar har jag varit tvungen att åka någonstans eller vara någonstans, alltså någonstans som innebär att jag måste gå ut för att komma till den bestämda platsen *(förvirrand? jag är också förvirrad men ska försöka leda oss tillbaka på rätt spår)
Så jag måste ju åka buss eller tåg för att komma till den utsatta platsen på den utsatta tiden. Det i sig är inte svårt, eller inte så svårt i alla fall. Men det blir mycket svårare när det är varmt, varmt, varmt utomhus. För att förstå dilemmat måste man kanske förstå mig, lite mer. Jag är en sån person som blir glad av regn, när det är soligt "fint" väder är jag en sån som jagar skugga, duckar för solen och undviker kom-så-går-vi-ut-för-att-det-är-varmt-vänner (förlåt!)
Så vad är problemet? Problemet, om vi ska kalla det problem, är att jag har noll koll på väderstreck, jag skulle inte kunna peka ut var norr är hur mycket jag än försöker. Jag vet inte åt vilket håll solen kommer stråla som mest och jag vet åt vilket håll jag ska åka. Tåg är enklast, om man sätter sig med ryggen "framåt" så brukar det funka. Bussar å andra sidan är svårare. Jag stiger på, försöker verkligen, verkligen lista ut eller snarare gissa vilken sida som kommer hamna i solen och vilken sida som kommer hamna i skuggan och sen sätter jag mig någonstans och tänker om det nu är fel så byter jag bara sida, det är lugnt det ordnar sig! Men det gör det inte, för jag hamnar alltid på sidan med mest sol och sen när jag tänker att jag ska byta så tar min fega sida över och sitter still, vågar inte röra mig mindre än att byta säte. Så det enda jag gör är att hoppas att bussen kommer svänga så att jag får sitta på sidan med mer skugga. Men ack, det fortsätter så, väldigt länge och ibland hela vägen. Med mig sittande i solen, som jag så desperat har försökt undvika, och stirrande på andra sidan med mer skugga och önskar och längtar....
* min praktik på IM
Det är sommar nu och solen skiner. (aha sådär) Solen skiner verkligen, ibland kanske för mycket. I alla fall om man frågar mig, inte för att någon har frågat mig vad jag tycker, inte för att någon någonsin frågar mig (jag har inga vänner...) men men.
Vissa dagar har det varit riktigt varmt, alltså riktigt jag-tror-jag-håller-på-att-smälta-varmt och just dessa dagar har jag varit tvungen att åka någonstans eller vara någonstans, alltså någonstans som innebär att jag måste gå ut för att komma till den bestämda platsen *(förvirrand? jag är också förvirrad men ska försöka leda oss tillbaka på rätt spår)
Så jag måste ju åka buss eller tåg för att komma till den utsatta platsen på den utsatta tiden. Det i sig är inte svårt, eller inte så svårt i alla fall. Men det blir mycket svårare när det är varmt, varmt, varmt utomhus. För att förstå dilemmat måste man kanske förstå mig, lite mer. Jag är en sån person som blir glad av regn, när det är soligt "fint" väder är jag en sån som jagar skugga, duckar för solen och undviker kom-så-går-vi-ut-för-att-det-är-varmt-vänner (förlåt!)
Så vad är problemet? Problemet, om vi ska kalla det problem, är att jag har noll koll på väderstreck, jag skulle inte kunna peka ut var norr är hur mycket jag än försöker. Jag vet inte åt vilket håll solen kommer stråla som mest och jag vet åt vilket håll jag ska åka. Tåg är enklast, om man sätter sig med ryggen "framåt" så brukar det funka. Bussar å andra sidan är svårare. Jag stiger på, försöker verkligen, verkligen lista ut eller snarare gissa vilken sida som kommer hamna i solen och vilken sida som kommer hamna i skuggan och sen sätter jag mig någonstans och tänker om det nu är fel så byter jag bara sida, det är lugnt det ordnar sig! Men det gör det inte, för jag hamnar alltid på sidan med mest sol och sen när jag tänker att jag ska byta så tar min fega sida över och sitter still, vågar inte röra mig mindre än att byta säte. Så det enda jag gör är att hoppas att bussen kommer svänga så att jag får sitta på sidan med mer skugga. Men ack, det fortsätter så, väldigt länge och ibland hela vägen. Med mig sittande i solen, som jag så desperat har försökt undvika, och stirrande på andra sidan med mer skugga och önskar och längtar....
* min praktik på IM
