serendipity me

Sommarplaner?

Först och främst och mest av allt vill jag bara bli klar med uppsatsen som hänger över som en skugga i en dåligt upplyst gränd. Läskigt minst sagt och lägg till en massa tvivel. Sen ska jag skriva klart min ”att (försöka) läsa i sommar” lista, och filmerna. Glöm inte filmerna! Förutom det då? Här är vad jag vill göra, sånt som absolut inte är livsförändrande på något sätt, men ändå…

• Vidröra min grannes otroligt söta lilla, unge.
• Vara uppe ett helt dygn.
• Ha en picknick, utomhus.
• Läsa en barnbok på franska. (!!)
• Cykla mer än 500 meter. (?)
• Baka något nytt en gång i veckan, eller så ofta jag orkar.
• Använda den oanvända basketbollen. (fast det kommer jag ångra att jag skrev)

Det var nog allt hittills.

sällsynt

 

Det är sällan jag vaknar själv, utan mobilalarm eller andra röster eller oväsen som väcker mig. Rättare sagt, det är sällan jag vaknar så tidigt själv, utan mobilalarm eller andra röster eller oväsen som väcker mig. Men när det väl händer, då känner jag det under resten av dagen, som tågvärden säger ”en fortsatt trevlig dag”. Men jag hade nog bytt ut trevlig mot ljuvlig medveten om risken att det låter alldeles, alldeles för… ja, för vad egentligen? Men hursomhelst. Jag vaknade, tidigt, och såg ljuset genom fönstret, låg där en stund och funderade på varför jag kunde tänka så tydligt. Jag var inte medveten om att jag var så vaken än. Jag fortsatte att fundera, försökte minnas min sista dröm, som också hade varit lugn. Och sen insåg jag att tröttheten inte fanns kvar, jag tittade runt, på klockan, på fönstret, på min säng, på dörren. Allt som kunde tyda på att jag hade fel. Men det hade jag inte. Där låg jag och var vaken, en tidig morgon. Utvilad och alldeles, alldeles lugn. När jag väl kommit underfund med detta log jag för första gången den dagen. Och tänk att jag kunde minnas eller i alla fall tro mig minnas att det var första gången jag log den dagen. Ofta glömmer man ju bort sådant. Och för att bevara så mycket jag kunde av det lugn jag hade upptäckt låg jag kvar. Jag bara låg där och inte riktigt tänkte, utan mer funderade. Som ju är att tänka fast mer avslappnat. Jag låg kvar en bra stund, tiden gick sakta och allting kändes möjligt just då. När jag sedan insåg att jag faktiskt måste gå upp för att hinna med tåget hade jag inget emot det. Jag minns inte ifall jag redan då visste vad jag skulle upptäcka under resten av dagen. Lugnet höll kvar, allting verkade möjligt även bland människor och oväsen.

Jag vet att det inte var något speciellt, dagar sägs bli bra efter en god natts sömn. Eller det med att vakna upp på rätt sida. Men den stunden, innan vi officiellt tillåter dagen träda och innan allt oväsen, den stunden betyder mycket. Jag hoppas att folk vet om det, jag hoppas att fler upplever många fler gånger vad jag har försökt beskriva.

Jag kan inte...

Låta bli att undra alldeles för länge

Sova på ryggen och somna

Andas genom munnen när jag sover

Sova på rygg och andas genom munnen samtidigt, och somna

Hålla andan i en minut

Göra en ordentlig armhävning, utan knän (men om jag ska börja räkna upp allt atletiskt kommer listan bli för lång, så jag nöjer mig där).

Göra en lyckad pajdeg. Degen alltså, degen!

Jag kan inte konfrontera någon, eller något.

Hålla tillbaka tårar när de väl kommer

Göra saker mindre komplicerat, inte ställa till med missförstånd.

Faktiskt börja när jag säger att jag ska… börja.

Säga nej

Jag kan inte ärligt säga att jag ibland inte alls önskar att tiden stod stilla, bara en liten stund, utan att mena det.

Sluta ångra, sluta älta eller sluta tvivla på vilka val som är fel eller rätt.

Det är mycket jag inte kan. Det är mycket jag inte vet. Jag vet inte, men jag tror. Tror att det ska räcka, så länge.

Sommar

Alkisar i parken och trimmade mopeder
Alla dessa ovanliga sommarseder
Högljudda fester
Med fulla objudna gäster
Folk som äter glass för att svalka sig
Hundar utan koppel och en massa myggspray
Människor som får kroppskomplex på stranden
Många sommarpar som börjar hålla handen
Barn som skriker och en asfalt som är för varm
Till och med solbrända tanter har sin lilla charm

Jag tror det är sommar nu

Myggor och flugor runt omkring oss far
Sticker dig och påstår att det bara var försvar
Pollenallergi och röda ögon som irriterar
Den skumma typen på stranden som spionerar
Svetten rinner sakta ner för armen
50+ kvinnor som insisterar på att visa upp den röda solbrända barmen
Oplockad hundskit ger ifrån sig en hemsk odör
Beställ något svalkande från en svettig servitör
Alla låtsas älska detta vårt fina väder
Men det finns ju inget dåligt väder bara dåliga kläder
Vem som än sa det där upplevde säkert allting som magi
Och han hade säkert heller inte någon sommarallergi