jag ska försöka i april
”Ja små barn, vad vill ni bli när ni blir stora? Ni vet väl att ni kan bli vad som helst? Ingenting är omöjligt!"
Sanningar som vi fick höra som barn, men som i alla fall jag har nonchalerat. Och inte helt utan motiv, jag menar vi kan inte bli precis vad vi vill (vi är ändå begränsade till en viss del) och alla blir inte stora, i storlek om man tänker efter, på bredden liksom, jag kan inte bli kung till exempel eftersom jag skulle passa bättre som drottning, men tredje lagen lyder; ingenting är omöjligt. Det finns ju transvestiter.
Inte bara nära man var liten, utan fortfarande frågar man varandra och, sig själv vad man vill bli när man blir stor, fast nu har frågan blivit mer sofistikerad och jag ställer den som: vad ska jag göra i framtiden?
Hur löd då mitt svar när jag var yngre? Om jag tänker tillbaka har det inte alltid varit säkert, allting från advokat till läkare, lärare, tolk, tv-nyheter med mycket mera. Och däremellan kunde svaret också inte sällan vara ”jag vet inte”.
Men jag upptäckte allteftersom att jag saknade både färdighet, nerver och motivation att uppnå något av denna lista.
Jag kunde inte bli advokat när jag bit efter bit insåg och lärde mig hur komplicerat systemet var och hur mycket jag egentligen inte tålde den sortens byråkrati. Nej.
Jag kunde inte bli läkare eftersom jag vid åsynen av mina egna sår och skador grät oförtröstligt, sjukhus gör mig illamående, nästan lika mycket som matematiken som jag upptäckte behövdes för detta yrke. Nej.
Jag kunde inte bli lärare eftersom jag saknade både självförtroende och konsten att lära ut. Jag älskade skolan å andra sidan, och att söka till läraryrket har alltid lockat men någonting saknas ännu. Nej.
Jag kunde inte bli tolk när jag fick smaka på grammatikens bittra smak, och tydligen var det en viktig del av det hela, trots att jag ansåg att kroppsspråket kunde komplettera det jag saknade i rent grammatiska termer, men ändå. Nej.
Jag kunde inte bli ”tv-nyheter” när jag kom på att det fanns en skillnad mellan dem som sa nyheterna och dem som skrev nyheterna. Dessutom är det inte väl lite grymt att sitta ner och berätta dåliga och tråkiga nyheter hela dagen när man kan göra annat, som baka eller så. Nej.
Men nu kanske jag seglar för långt ute på livets hav för att förkasta och avvisa alla fåglar som kan vägar till säkrare kuster. (Wow)
Min senaste trend har varit att på något sätt, genom något jag kan bidra med (vilket är väldigt lite) vara med att skap förändringar, till det bättre. Det känns inte rätt, efter allt jag lärt mig, att endast säga ”hjälpa fattiga eller utsatta”. För det begränsar dem det handlar om och situationer där det behövs förändring på något sätt och förändringar behövs på många håll. Visst kunde jag gjort detta genom att bli något av det jag listade innan. Visst. Men nej, jag tror inte, och det är första gången jag skriver detta, att jag ville det.
Så jag har ännu inte valt ut en stjärna på himlen för att följa dess ljus, men jag har börjat, börjat, att hissa segel nu.
Detta betyder inte på något sätt att mitt gnällande om osäkra framtidsplaner är över. Nej, de är de inte.
