ord

Och vad de kan betyda.


Språk har alltid facinerat mig, det är  både utmanande och samtidigt väldigt häftigt att lära sig språk. Utmanande är en underskattning, det är svårt, ibland väldigt omöjligt känns det som, men fortfarande väldigt kul.
Språk, inte bara främmande, utan även de vanliga vardagliga, är intressant. Ord är intressanta. Hur kraftiga de kan vara, eller hur märkliga, fina och användbara. Språk består av ord, som vi på ett alldeles fantastiskt sett sedan sätter ihop, böjer och vrider för att bilda meningar. Orden får också en annan mening.

Ah! Jag kan fortsätta hur länge som helst; ord är redskap och verktyg vi använder för att kommunicera, bland annat. Ord kan definiera och avgöra vad vi säger och hur vi säger det. Ord kan också begränsa oss. Det finns saker som inte riktigt kan beskrivas med ord, därav uttrycket "ord kan inte beskriva...", uppenbarligen.

Skratt och tårar till exempel har jag svårt att beskriva eller ersätta med ord. Känslor, färger och många andra intryck.

Språkpsykologi är nästan ännu häftigare än språk i sig. Tänk att med hjälp av språket lära sig hur hjärnan tar till sig det och sen hur vi använder det och allt det där! Häftigt.

Jag försöker alltid lära nya ord, för att jag inte har mycket bättre för mig. Jag brukar också bedöma ord efter hur fina jag tycker dem är, utan att själva meningen av ordet spelar roll. Och för att bevisa detta, mitt tidsfördriv tänker jag skriva ner så många ord jag kan, till nästa inlägg.



”Vad läser ni, min prins?” -Polonius
”Ord, ord, ord!” - Hamlet






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0