en morgon

sällsynt

 

Det är sällan jag vaknar själv, utan mobilalarm eller andra röster eller oväsen som väcker mig. Rättare sagt, det är sällan jag vaknar så tidigt själv, utan mobilalarm eller andra röster eller oväsen som väcker mig. Men när det väl händer, då känner jag det under resten av dagen, som tågvärden säger ”en fortsatt trevlig dag”. Men jag hade nog bytt ut trevlig mot ljuvlig medveten om risken att det låter alldeles, alldeles för… ja, för vad egentligen? Men hursomhelst. Jag vaknade, tidigt, och såg ljuset genom fönstret, låg där en stund och funderade på varför jag kunde tänka så tydligt. Jag var inte medveten om att jag var så vaken än. Jag fortsatte att fundera, försökte minnas min sista dröm, som också hade varit lugn. Och sen insåg jag att tröttheten inte fanns kvar, jag tittade runt, på klockan, på fönstret, på min säng, på dörren. Allt som kunde tyda på att jag hade fel. Men det hade jag inte. Där låg jag och var vaken, en tidig morgon. Utvilad och alldeles, alldeles lugn. När jag väl kommit underfund med detta log jag för första gången den dagen. Och tänk att jag kunde minnas eller i alla fall tro mig minnas att det var första gången jag log den dagen. Ofta glömmer man ju bort sådant. Och för att bevara så mycket jag kunde av det lugn jag hade upptäckt låg jag kvar. Jag bara låg där och inte riktigt tänkte, utan mer funderade. Som ju är att tänka fast mer avslappnat. Jag låg kvar en bra stund, tiden gick sakta och allting kändes möjligt just då. När jag sedan insåg att jag faktiskt måste gå upp för att hinna med tåget hade jag inget emot det. Jag minns inte ifall jag redan då visste vad jag skulle upptäcka under resten av dagen. Lugnet höll kvar, allting verkade möjligt även bland människor och oväsen.

Jag vet att det inte var något speciellt, dagar sägs bli bra efter en god natts sömn. Eller det med att vakna upp på rätt sida. Men den stunden, innan vi officiellt tillåter dagen träda och innan allt oväsen, den stunden betyder mycket. Jag hoppas att folk vet om det, jag hoppas att fler upplever många fler gånger vad jag har försökt beskriva.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0